6/16 - Skriva-av-mig-inlägg
Jag bara MÅSTE få skriva av mig, du behöver inte läsa.. kan ju va lite långtråkigt haha
Jag måste få skriva av mig NU! Jag får panik snart, så jag skriver lite om .. de senaste månaderna osv. :P
Jag är ganska förvirrad, över allting just nu. Slutade nian igår, blandade känslor.. så himla sorgligt att lämna alla underbara nior och vittra som jag gått på i 4 år nu. Men ändå så skönt med sommarlov. Fast jag kan inte förstå det än.. grejen är att jag VET att jag suger på att hålla kontakten med folk, och det är så sorgligt att liksom lämna allt.
Sommarlovet är helt oplanerat, jag har ingenting planerat.. det känns rätt skumt. Ingen resa, ingeting. Vad fan ska jag göra? :o I augusti börjar jag på gymnasiet, och inte bara det.. jag flyttar ju! Ska bo på internat i Karlstad (!!), tror jag, och det kommer bli så himla awesum, jag tycker det var så hiiiiiiimla mysigt när vi var där och hälsa på. Bara dialekten får mig att le :D♥
När jag i höstas/vintras fick reda på att jag inte skulle kunna ha kvar Pia när jag började gymnasiet (pga. ekonomin och tiden typ), så kände jag inte så mycket. Jag liksom tänkte "jag tar det då, i vår...". La ut några annonser och fick lite intresenter, men när det väl kom till "kritan", att komma och provrida osv. så drog jag mig ut och svarade inte längre. Jag kunde inte tänka mig nån annan komma och rida på MIN häst sådär.
Annoserna hamnade längre och längre bak och jag struntade i att uppdatera dem. I typ februari/mars (i år alltså) nångång, så var jag TVUNGEN att uppdatera annonserna igen eftersom våren närmade sig, och jag helst ville ha henne såld på våren så jag fick det gjort. Det var inte fören då som jag började förstå att hon skulle säljas, att hon inte skulle vara min plutt längre.. Jag grät så fort jag tänkte på det, och när jag blev sur på Pia så började jag gråta på en gång för att jag var så arg på mig själv för att jag var sur på henne..
Jag ville dra ut på det så mycket som möjligt, så jag sa till mamma och pappa att jag kunde sälja henne i sommar istället för jag skulle hinna få igång henne och så. Veckorna gick och jag var ledsen rätt ofta, jag visste att jag skulle bli av med henne nångång och det gjorde ont.
Jag började få igång Pia mer och mer när snön försvann och vi fick väldigt bra kontakt med varandra igen, det var då jag bestämde mig: Jag tänker inte sälja henne, det GÅR inte!
Jag kollade upp kostnaderna närmare och räknade ihop totalsumman, visade mamma. Hon tyckte inte det lät så dyrt (!), visade pappa som hade en helt annan åsikt. "nej, det blir för dyrt", "nej, blir för jobbigt" , "nej det går inte" osv osv.. Jag sket i vad han tyckte, jag fortsatte som om ingeting "hänt" och sa hela tiden saker som "det är inte långt kvar tills jag och Pia flyttar till Karlstad" hahah
Nu är det bestämt, hon SKA med! Okej, så där jättebestämt är det inte, men hallå. Pappa säger inte emot längre, vi har vaccinerat henne mot de hon måste vara vaccinerad mot för att få följa med osv :D
Jag bli så GLAD av att tänka på det nu!! Men ändå lite nervös/rädd.. allt ansvar! Men hallå? Det klarar jag ju av :)
Alltså.. LÄGET JUST NU: Jag och min älskade häst i Karlstad om några månader (om jag kommer in, har ju bara kommit in preleminärt, man vet ju aldrig!!) ♥ Ett oplanerat sommarlov framför mig ♥ Ska "haffa" sönder min älskade vän Amanda i sommar, hihi♥
Puss
Jag måste få skriva av mig NU! Jag får panik snart, så jag skriver lite om .. de senaste månaderna osv. :P
Jag är ganska förvirrad, över allting just nu. Slutade nian igår, blandade känslor.. så himla sorgligt att lämna alla underbara nior och vittra som jag gått på i 4 år nu. Men ändå så skönt med sommarlov. Fast jag kan inte förstå det än.. grejen är att jag VET att jag suger på att hålla kontakten med folk, och det är så sorgligt att liksom lämna allt.
Sommarlovet är helt oplanerat, jag har ingenting planerat.. det känns rätt skumt. Ingen resa, ingeting. Vad fan ska jag göra? :o I augusti börjar jag på gymnasiet, och inte bara det.. jag flyttar ju! Ska bo på internat i Karlstad (!!), tror jag, och det kommer bli så himla awesum, jag tycker det var så hiiiiiiimla mysigt när vi var där och hälsa på. Bara dialekten får mig att le :D♥
När jag i höstas/vintras fick reda på att jag inte skulle kunna ha kvar Pia när jag började gymnasiet (pga. ekonomin och tiden typ), så kände jag inte så mycket. Jag liksom tänkte "jag tar det då, i vår...". La ut några annonser och fick lite intresenter, men när det väl kom till "kritan", att komma och provrida osv. så drog jag mig ut och svarade inte längre. Jag kunde inte tänka mig nån annan komma och rida på MIN häst sådär.
Annoserna hamnade längre och längre bak och jag struntade i att uppdatera dem. I typ februari/mars (i år alltså) nångång, så var jag TVUNGEN att uppdatera annonserna igen eftersom våren närmade sig, och jag helst ville ha henne såld på våren så jag fick det gjort. Det var inte fören då som jag började förstå att hon skulle säljas, att hon inte skulle vara min plutt längre.. Jag grät så fort jag tänkte på det, och när jag blev sur på Pia så började jag gråta på en gång för att jag var så arg på mig själv för att jag var sur på henne..
Jag ville dra ut på det så mycket som möjligt, så jag sa till mamma och pappa att jag kunde sälja henne i sommar istället för jag skulle hinna få igång henne och så. Veckorna gick och jag var ledsen rätt ofta, jag visste att jag skulle bli av med henne nångång och det gjorde ont.
Jag började få igång Pia mer och mer när snön försvann och vi fick väldigt bra kontakt med varandra igen, det var då jag bestämde mig: Jag tänker inte sälja henne, det GÅR inte!
Jag kollade upp kostnaderna närmare och räknade ihop totalsumman, visade mamma. Hon tyckte inte det lät så dyrt (!), visade pappa som hade en helt annan åsikt. "nej, det blir för dyrt", "nej, blir för jobbigt" , "nej det går inte" osv osv.. Jag sket i vad han tyckte, jag fortsatte som om ingeting "hänt" och sa hela tiden saker som "det är inte långt kvar tills jag och Pia flyttar till Karlstad" hahah
Nu är det bestämt, hon SKA med! Okej, så där jättebestämt är det inte, men hallå. Pappa säger inte emot längre, vi har vaccinerat henne mot de hon måste vara vaccinerad mot för att få följa med osv :D
Jag bli så GLAD av att tänka på det nu!! Men ändå lite nervös/rädd.. allt ansvar! Men hallå? Det klarar jag ju av :)
Alltså.. LÄGET JUST NU: Jag och min älskade häst i Karlstad om några månader (om jag kommer in, har ju bara kommit in preleminärt, man vet ju aldrig!!) ♥ Ett oplanerat sommarlov framför mig ♥ Ska "haffa" sönder min älskade vän Amanda i sommar, hihi♥
Puss
Kommentarer
Trackback